Detta är ett inlägg angående min kärlek till omplaceringshundar, eller för att vara mer konkret: min kärlek till sk. problemhundar.

Jag har haft min del av problembeteenden med alla mina hundar: Vi har Lucky med sina (stora som små) rädslor, otillit till människor, självständighet, enorma jaktlust och vaktinstinkter. Tink med sina rädslor för människor & hundar, dåliga självförtroendet kring allt (vilket får henne att gå ner sig- bli deppig och låg) och stora vokabulär. Wan med sina hundmötesproblem (ljudade) och seperationsångest.

Även om flera av dessa problem inte går att helt få bort så går de att leva med, det krävs bara en förändring i hur vi ser på problemen. Behöver Tink som inte litar på människor och hundar hälsa på allt & alla? Nej. Behöver Lucky möta alla sina rädslor? Absolut inte- tvärtom! Behövde Wan lära sig vara ensam? Nej, jag behövde skapa honom en ny sinnesstämning till att vara ensam. Alla "problem"beteenden kräver olika sorters tänk och strategier. I Tinks fall med hundar och människor behöver hon inte hälsa på alla men det betyder inte att jag låter henne leva i fångenskap, hon umgås med hundar & människor i de sitiuationer jag anser är bra (tillitsfulla- personer & hundar jag litar på), utvecklande och där jag kan vara med & se till att hon inte får dåliga associationer.

Jag fascineras enormt av problembeteenden och älskar att träna, analysera (vilket är något av det bästa jag vet att göra) och fundera på lösningar kring dessa "problem". Vissa beteenden kräver en förändring från oss- sättet vi ser problemet på- eftersom det är ett problem som aldrig kommer försvinna (ex. medfödda egenskaper), andra beteenden kräver mycket träning medan somliga beteenden försvinner om vi börjar hantera dem på ett nytt (nonchalant) sätt.

Detta inlägget är inte meningen att handla om träning av dessa hundar- utan bara hur starkt jag känner inför detts.
Jag kommer aldrig kunna börja tacka nej till erbjudande att ta hem dessa hundar, precis som jag aldrig kommer kunna sluta vilja ta hem varenda hund på blocket/omplaceringssidor när ord som "problemhund", "kan inte vara ensam" eller framförallt "osäker/rädd" står med i beskrivningen. Den känslan när man lyckas få bukt med ett problembeteende och ser hur bra mina två hundar fungerar i samhället är fantastiskt!

För er som har tid att lägga: Ta emot en omplaceringshund/problemhund- det är många tårar men det är värt det!

Tips på bra artiklar ang. liknande ämnen:

Dealing with fears- Silvia Trkman

Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar- BAT- R+ Hundskola

Bloggen om Monster

Har ni fler läsvärda tips? Skriv en kommentar!

Sikken grej!

Dessa två klickades "hem" igår :)

Tack CleanRun! ;)

Hundarna och jag tog imorse en promenad till ridhuset, precis som igår men idag stod agilitytävling på schemat! :)

Hade inga som helst mål eller förhoppningar över tävlingen- var enbart anmäld för att stödja klubben och eximineringen av fler tävlingsledare.

Tog lite sovmorgon och kom dit precis när banvandringen för agilityklass Large började- fick stressat slänga upp buren och slänga in hundarna. Missade några minuter på banvandringen men banan kändes lätt så var inte orolig.
Resten av tiden mellan klasserna tog vi det lugnt, myste och snackade skit. Var bara ca. 100 anmälningar så tog inte många timmar :)

Lucky- agilityklass: Eftersom jag inte hunnit tagit den där promenaden, busat av honom och låtit honom springa av sig var han en tornado. Ren lycka att få köra honom och kuta som en idiot :D Dock råkade jag sakta ner när jag skulle skicka in honom i en tunnel så han gjorde det han ska: tog tunnelingången längre bort <3 Resten av loppet var finfint med superfart, klarade kontaktfält (men osäkerhet på både balans och vipp) och ett fantastiskt slalom. Nöjd!

Tink- hoppklass: Fart. Skall. Jag var helt slut när vi kom i mål! Fina loppan var hon är duktig :D Allt gick strålande- förutom det jag förväntat mig inte skulle gå. Vi har nämligen aldrig kört slalom i en bana och hon klarar knappt 12-pinnars utanför bana, hon har väldigt svårt för platt tunnel och däcket som användes (ett sånt där nytt med magnetiska, tunna ringar). Ingången till slalomet var lite knivigt och hon kom in med en jäkla fart- sprang igenom första ingången, sprang tillbaka, skällde ut mig och klarade sedan alla 12-pinnar!!!! :D Hur bra?! Säcken gick inte utan fick hjälpa henne genom att lyfta lite. Däcket klarade hon. Trots disk är jag mer än nöjd!

Lucky- hoppklass: Efter att ha legat och skällt i buren i några timmar kände jag att han var lite seg- ingen direkt fart och ovanligt nog hade han kontakt. Körde felfritt trots att han var nära att springa in i ett hinder en gång ;) Jag är trots felfritt lopp och en 3:e placering inte nöjd. Känslan av "detta är roligast på jorden" var inte där, farten var inte där. Den dåliga tiden på ca. 34 sekunder mot 1:an och 2:an som hade (under?) 32. Tiden är absolut inte allt- hellre lite segt och skadefritt men jag vill gärna känna att det är en utmaning att hänga med honom, vilket jag inte kände i detta lopp. Kändes som om jag hade all tid i världen att hinna dit jag skulle.

Summa summarum: Två SUPERFINA diskar, Ett okej felfritt lopp och en kanonbra morgon.

Lärdom: Leta upp handlingskurser, jobba mer på balanshinder, jobba mer på Tinks svårigheter (säck, däck, slalom), öka fysträningen och se till att värma upp hundarna bättre!

På grund av att jag inte längre kan lägga in bilder på bloggen på hemsidan (fullt) så kommer jag blogga här så länge. Hemsidan kommer finnas kvar och det vore jättetrevligt om ni fortsötta kika in där, för nu händer det (spännande) grejer i mitt liv :D

En direktlänk till bkggen finns kvar på hemsidan (steffilundell.nu) och jag kommer försöka fixa så att jag kan gå tillbaka till min wordpress-blogg så fort som möjligt!