Att hundsporten har border collie-feber är ingen nyhet, nu har den även fått Malle-feber. Det jag finner tråkigt och oroande är att ALLA ska ha Border Collie.

Inte bara att alla vill ha BC utan även att andra anser att om man tävlar och är aktiv ska man ha en BC. Eller en Malle. Möjligtvis en Sheltie om man sysslar med agility. Men är det alltid rätt?

Jag får ofta höra: "ska du verkligen ha en amstaff (/dvärgpinscher/blandras/omplacering/terrier/välj själva)? Du ska inte satsa på något som kan ta dig till en högre nivå (/elit/sm/vm/...)? Typ en border collie?".

Nej, det ska jag inte. Varför? Det är inte min ras. Jag är medveten om att bc är en fantastisk ras som är helt otroligt rolig att träna. Likaså Sheltie. Men det är inte mina raser. Mallen har jag en kärlek till, men jag kan inte se en malle i min ägo. Detta är något jag tycker flera borde fundera på. Det är tråkigt att se alla människor med border collies som aldrig ens får se fårskallar eller får utlopp för sin energi. Stressade, gnälliga och överenergiska hundar. Jag ser det allt för ofta, tyvärr.

Ingen border collie, sheltie eller malle för mig. Även om mina omplaceringar, blandraser, terriers (osv) inte kan ta mig till eliten så är inte det viktigast, det viktigaste är hundar som fungerar i min vardag, som mår bra i mitt liv och som jag kan älska för vad de är.

Så nu har jag besparat er den diskussionen ;)

På bilderna ser ni Pajj & Nala, två hundar som ligger mig varmt om hjärtat <3