Detta är ett inlägg angående min kärlek till omplaceringshundar, eller för att vara mer konkret: min kärlek till sk. problemhundar.

Jag har haft min del av problembeteenden med alla mina hundar: Vi har Lucky med sina (stora som små) rädslor, otillit till människor, självständighet, enorma jaktlust och vaktinstinkter. Tink med sina rädslor för människor & hundar, dåliga självförtroendet kring allt (vilket får henne att gå ner sig- bli deppig och låg) och stora vokabulär. Wan med sina hundmötesproblem (ljudade) och seperationsångest.

Även om flera av dessa problem inte går att helt få bort så går de att leva med, det krävs bara en förändring i hur vi ser på problemen. Behöver Tink som inte litar på människor och hundar hälsa på allt & alla? Nej. Behöver Lucky möta alla sina rädslor? Absolut inte- tvärtom! Behövde Wan lära sig vara ensam? Nej, jag behövde skapa honom en ny sinnesstämning till att vara ensam. Alla "problem"beteenden kräver olika sorters tänk och strategier. I Tinks fall med hundar och människor behöver hon inte hälsa på alla men det betyder inte att jag låter henne leva i fångenskap, hon umgås med hundar & människor i de sitiuationer jag anser är bra (tillitsfulla- personer & hundar jag litar på), utvecklande och där jag kan vara med & se till att hon inte får dåliga associationer.

Jag fascineras enormt av problembeteenden och älskar att träna, analysera (vilket är något av det bästa jag vet att göra) och fundera på lösningar kring dessa "problem". Vissa beteenden kräver en förändring från oss- sättet vi ser problemet på- eftersom det är ett problem som aldrig kommer försvinna (ex. medfödda egenskaper), andra beteenden kräver mycket träning medan somliga beteenden försvinner om vi börjar hantera dem på ett nytt (nonchalant) sätt.

Detta inlägget är inte meningen att handla om träning av dessa hundar- utan bara hur starkt jag känner inför detts.
Jag kommer aldrig kunna börja tacka nej till erbjudande att ta hem dessa hundar, precis som jag aldrig kommer kunna sluta vilja ta hem varenda hund på blocket/omplaceringssidor när ord som "problemhund", "kan inte vara ensam" eller framförallt "osäker/rädd" står med i beskrivningen. Den känslan när man lyckas få bukt med ett problembeteende och ser hur bra mina två hundar fungerar i samhället är fantastiskt!

För er som har tid att lägga: Ta emot en omplaceringshund/problemhund- det är många tårar men det är värt det!

Tips på bra artiklar ang. liknande ämnen:

Dealing with fears- Silvia Trkman

Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar- BAT- R+ Hundskola

Bloggen om Monster

Har ni fler läsvärda tips? Skriv en kommentar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Planen är (var?) att jag & Lucky skulle starta Lydnadsklass 3 nästa månad, men iom kennelhostan kommer vi nog skjuta upp det några veckor. Så jäkla trist! Egentligen har vi en bra grund och vi skulle antagligen få rätt bra poäng men inga godkä...

Fortsätter på temat jag haft den senaste tiden: att träna och tävla med raser som inte ses allt för ofta i andra tävlingssammanhang än utställningar.   Glömde för den delen bort en viktig ras i detta inlägget: Corgin.   Whippet- Lydnadskla...

Lucky får komma hem i em, skönt! Han mår bra: har slutat spy, får behålla maten, ingen feber, pigg, lite dåliga värden men röntgen visar inga komplikationer :)   Skönt att få hem min ständiga följeslagare igen <3     När han skulle lägga...

Lucky fick läggas in på Djursjukhuset vid 13 idag. Han fick inte ens behålla en msk vom uppblött med några msk vatten, han hade feber och allmäntillståndet var dåligt.   Nu får han dropp, blodprov togs och behandling efter värdena, nu ikväll skul...

När livet är eländigt finns det inte mycket mer att göra än att drömma..?   Jag har ingen ras. Jag finner det äventyrliga i (för mig) nya raser, spänning. Att jag även är besatt vid att färgmatcha har fått mig att fundera på om jag inte bara bord...